Aaaj!

Min nacke har gått sönder. Det bränner och bankar och jag kan inte vrida huvuet åt vänster. JAG SOM SKULLE TRÄNA IDAG! Det blir inget. Och jag är trött och arg och det gör ont. Burana verkar inte hjälpa.

Så nu ska jag lägga huvudet tillrätta på soffans ryggstöd, så nacken riktigt får slappna av, och titta på en löjlig Paris Hilton- film. Tyvärr har jag inget godis.

Hmm…

I morgon ska jag sitta och lyssna på presentation och opponering av fyra kandidatuppsatser. Så nu sitter jag här och läser igenom dem. (Det hör till att man är inläst på uppsatsen så att man kan följa med i opponeringen, eftersom presentationen är väldigt kort.)

En sak som jag inte märkt så tydligt tidigare och som jag inte tänkt så mycket på är hur fruktansvärt jobbigt det kan vara att läsa och följa med i en text som är skriven på dålig svenska. Många i min grupp är tvåspråkiga och finskan påverkar deras svenska mycket. Vissa stycken kan vara halvt omöjliga att förstå och det tar så mycket längre tid innan man kommer igenom dem.

Jag är nog glad att jag alltid har varit en sådan bokmal:). Redan då jag var åtta läste jag som en galning och fick snabbt ett slags gehör för svenskan. Jag kan inga regler, men oftast vet jag ändå hur det ska vara, i vilken ordning orden ska komma och hur man ska använda uttryck.

Nåja, on with the reading